FAN
I dag har jag gått och tänkt på min lilla skatt mer eller mindre hela dagen. Jag känner mig så orolig för hur det kommer att se ut för henne om ett par år. Hur hon kommer att tackla det här med killar och hela den där biten. Ja jag vet att jag är knäpp som oroar mig över sådant nu, men jag kan inte låta bli.
Så känner jag mig lite trött på en del personer som ska stå en nära. Ja men hur har dom hittat en diagnos på Amanda som är så liten. Kanske för att jag har kämpat för det så länge och så hårt. Och för att jag märkte ganska tidige att det var något som inte stämde. Då får jag svaret men det växer ju bort. Ööö nä det gör ju inte det. Det är något man lär sig att leva med.
Ja och hur mår jag själv i dag? Jag vet inte jag vill må bra! Det har varit jätte underbart väder och jag känner att våren är på gång. Men det är något som drar mig ner till det jobbiga hela tiden. Jag är trött på att känna att jag inte räcker till, att jag bara vill göra något destruktivt….
Nu kom min son in och sa att Amanda har haft läppglans på mina skor! FAN jag är så jävla trött på det här jag orkar inte med mer jag vill bara ha vanliga barn med vanliga hyss!!!
