"Egen tid"
En vän la upp status på Facebook om egen tid. Att det var något som var överskattat o,s,v.... Jag vet inte om jag kan hålla med om det eller en del av mig kan det.
Inna jag blev sjuk här i sommras hade jag nästan aldrig egen tid. Men så hade vi en kris i våran familj och jag slutade att fungera jag gjorde inget annant än att gråta. Jag kunnde inte tänka alls jag sjönk ännu djupare ner, jag var så sjukt deppad att det enda jag tänkte på var hur, var och när jag skulle ta mitt liv. Jag blev så nere att jag blev inlagd på psyk motagningen här i Falun. Inte alls kul men nödvändigt annars skulle jag inte vara vid liv nu och det är jag glad för. Jag tänker på mina barn dom har inte bett om det här, det är ju jag som har satt dom till världen då lär jag ju finnas här för dom.
Jag mår fortfarande skit och funderar på livet och varför det är som det är och har igentligen ingen livs glädje. Det känns jobbigt och vissa dagar vill jag inget annat än att dra täket över huvudet och bara dö.
Så jag kännde mej hemsk när jag läste mi vänns facebook inlägg för jag tycker som hon men jag årkar inte vara den människan jag vill vara. Jag vill inte känna att mina barn behöver åka till en stöd familj, men vad ska jag göra när jag inte räcker till?
Inna jag blev sjuk här i sommras hade jag nästan aldrig egen tid. Men så hade vi en kris i våran familj och jag slutade att fungera jag gjorde inget annant än att gråta. Jag kunnde inte tänka alls jag sjönk ännu djupare ner, jag var så sjukt deppad att det enda jag tänkte på var hur, var och när jag skulle ta mitt liv. Jag blev så nere att jag blev inlagd på psyk motagningen här i Falun. Inte alls kul men nödvändigt annars skulle jag inte vara vid liv nu och det är jag glad för. Jag tänker på mina barn dom har inte bett om det här, det är ju jag som har satt dom till världen då lär jag ju finnas här för dom.
Jag mår fortfarande skit och funderar på livet och varför det är som det är och har igentligen ingen livs glädje. Det känns jobbigt och vissa dagar vill jag inget annat än att dra täket över huvudet och bara dö.
Så jag kännde mej hemsk när jag läste mi vänns facebook inlägg för jag tycker som hon men jag årkar inte vara den människan jag vill vara. Jag vill inte känna att mina barn behöver åka till en stöd familj, men vad ska jag göra när jag inte räcker till?
