idyllidalarna

Tänk att det finns dom som ska stå en väldigt nära och stötta en i det som är jobbigt är dom som är minst försåend. Att det är dom som gör så att man blir osäker på sig själv. Gör så att tankarna bara maler, gör jag rätt som gör som barn psykologen säger. Eller borde vi kriga om allt? Med våran dotter som har det så jobbigt eller borde vi välja våra fajter? Hon är väldigt jobbig och krävande och har flera diagnoser, som snart är färdigutreda. Är bara det sissta som ska kollas nu. Tycker att det är sorgligt att dom som ska stå närmast inte har mer förståellse....