idyllidalarna

De ringde från kortis i går, då de vänta på Amanda. Hur kunde jag missa att hon skulle dit? Ja ja de sa att be brukar kunna hända. Men känns skumt.... Hon ska dit i dag istället, tills i morgon. Min lilla skrutta, nu har barnen jullov ifrån i dag. Kram

Ja det här med Julen. Har ingen lust, ork, eller vilja. Men men jag har ju barn å de vill ju ha Jul. Så nu har jag strukit och bytt gardinerna i köket. Men inte blev det mer Jul stämning för det. Dessutom är jag på dåligt humör, jag har en så för djävlig fibro värk. Det gör mej galen att värken styr mej så mycket, dessutom har ag förhöjda levervärden så jag kan inte ta så mycket värk medicin. Men man får väl lära sig att leva med det. Har iallafall fått medicin som jag sover på... Å det är så härligt.

Snart bara en vecka kvar till Jul! Jag har ingen som hälst julstämning, så det känns bara som en massa stress. Barnen har ju jul förväntningar, så det är väl bara att försöka leta på den, stämningen alltså.

Tänkte att jag skulle ta en promenad när jag hade lämnats på skolan. Men nää då hade det nog slutat med att jag hade brutit benet eller något. Å det hade jag ingen lust med. Kan inte fatta att det kan vara så svårt att sanda. Men men vad vet jag det är ju inte så att jag har sandat för allmänheten någon gång. Men men jag gick hem och surfa runt lite på nätet iställe. Skulle vilja kolla på en bra film kanske jag ska leta på något att glo på... Ha det gött

Ibland är man super glad att man har adhd. Annars skulle inget bli gjort här hemma. Jag har just hugit tändved så nu finns det igen. Har ingen ork eller lust att göra något, men så kom det en impuls att lite tändved skulle inte skada? Å vips så var det klart före 09;00 på morgonen. Sappar lite på tv, å hoppas på fler impulser.....

Jag tror jag håller på att bli knäpp. Jag har varit hemma här i 2 veckor, med sjuka barn. Jag måste ut och umgås med vuxna människor. Vet bara inte vem som har tid för en fika lunch på stan, nu vid juletid.

Vi har tittat på tv och film och städat å städa så nu vet jag inte vad jag ska ta mej till.

Min lilla tjej är hemma med mej i dag igen, då hon inte är helt i jängorna. Hon har varit väldigt förkyld och hög feber. Och hosta å snor och allt vad det innebär. Jag kan säga att jag är inte vuxen än för jag dricker inte kaffe, öl men lär mig att dricka vin. Men det va inte det jag menade utan jag älskar tecknat och barn filmer. Men nu har vi inte gjort annat än att titta på barnprogram och jag börjar bli riktigt trött på det, efter snart en veckas tittande. Men mysigt är det, glöder i kamin fika på bordet och riktigt mys med Amanda.

Äntligen har vi fått vinter. Jag har varit deppig, väldigt låg. Men tror det är på gång att vända.... Det kanske är det som har gjort att jag inte har blogga på ett tag. Men nu är jag tillbaka.

Vad gör man när man inte räcker till? När man inte orkar strida mer? När man är ensam i två ensamheten? När man inte klarar av att föra sin talan? När man känner att det rinner över? När man har tårarna på kanten? När man inte kan andas mer? När man skakar av kraftlöshet? Jag trodde att man skulle orka och klara av allt för sina barn!

När det som just nu är tungt, svart och helt jävla olidligt. Då önskar jag inge annat än att bara få lämna. Att bara få blunda och inte se mer, då skulle jag inte ha något i mot det mörka. Det som samtidigt skrämmer mej så inne helvete. Varför är det så svårt att bara få leva och ändå orka med. Jag har inte så stora krav, tycker jag iallafall. Jag vill bara orka med mej själv och minna barn. Som jag har valt att dela mitt liv med. Varför är det så jobbigt? Vad gör jag för fel? Önskar jag visste för livet just nu är inget värt.

Måndag å super vint väder ute. Står och väntar på bussen, och jag kan värkligen känna vad solen värmer mot ryggen och benen. Så känns det bara så jobbig att veta att dagen snart är för stär. Inte alls kul men jag har ju själv bett att få någon att prata med. Visset bara inte att han skulle vara så jävla dålig. Jag behöver en psykolog, inte en jävla kurator. Så vore det bra om personen i frågan visste något om adhd och hur man med såna personer tänker och hur man fungerar. För som de här samtalen är nu så blir det bara mer rörigt, och det är inte vad jag behöver just nu.

Jag har en sjukt jobbig jag. Jag har världens värk, och vet ju inte varför. Jag tror ju dock att jag har fibromyalgi, men det är ju dock bara vad jag tror. Så är jag så deppig och känner bara attär bajs. Sen har jag slut på adhd medicinen så i dag har jag varken ork eller lust att leva. Allt är ett virrvarr! Är så trött på att det ska vara så skört att leva att det är så lite som behövs för att livet ska gå i kras.

Nu har det ju varit tyst här på bloggen. Jag har en jobbig period, med väldigt mycket värk, och det i sin tur gör så att jag ramlar neråt igen. Så har det varit mycket som har tagit på mitt tålamod.

Önskar bara att jag kunde börja att berätta allt som händer i min kropp, tankar och allt annat som är runt om kring. Har fått en ny samtalskontakt, har varit där två gånger och jag tycker inte att han värkar nå bra. Men jag får väl ge det några gånger och se vad det leder till. Känner att det är så mycket som jag skulle behöva att få prata om och bearbeta. Ska till han i morgon och jag vet att jag kommer att vara så trött när jag kommer där ifrån. Sen kommer jag ha ännu mer tankat och kännslor som kommer att surra runt.

Sen har jag mitt PUCKO fått en frät skada på mitt högra knä. Ja ocg hur lyckas man då jo jag skulle fixa stopet i avloppet med Kaustisoda och utan att tänka mej för så sätter jag ner knät när jag ska gräja och jag kände inget förens jag var klar eller klar ovh klar blev jag ju aldrig. Det slutade med jag jag fick ringa in en jour bil som fick komma och spola. sen blev man 4000 kr fattigare.
Hur som häls så har jag kipp kort hos distrikts sköterskan har varit där varanan dag för omlägning och det vara tal om transplatation av hud men i morgon är nog sissta besöket för det har läkt bra.....

I dag har det varit helt fantastiskt höst väder och vad har jag gjort? Jo jag har suttigt inne och målat när jag har kunnat varit ute och måla. Men men vad gör väl det det kommer ju en dag i morgon med. Tänk att det kan vara så jobbigt och svårt att ta sig för och börja men när jag väl har börjat går tiden allt för fort. Att bara få försvinna i färgen och se hur det börjar att växa på duken och man lägger på ny färg. Nytt lager, annan förg och det börjar bli något och man kan se att nja kanske det kan bli bra.

Har iallafall hunit med att klippa gräset. Å nu är jag mer dö än levande.